alexzmedz.blogg.se

Min vän Paula hade precis fött sitt andra barn och jag hade varit med på förlossningen . Det finns inte ord att beskriva den fantastiska känslan ut av att få vara med och uppleva ett under när ett barn kommer till världen, och att han var fantastiskt söt gjorde inte saken sämre. Det var onsdagen den 26 april 1995. Dagen då min blivande gudson kom till världen. Alexzander var en väldigt pigg ,busig och glad liten pojke. Man skulle nog kunna kalla han för en liten Emil i Lönneberga . I bland så hände en del pojkstreck men han var alltid väldigt godhjärtat och brydde sig om andra . Som liten ville han gärna sitta i knäet och kramas. Även som tonåring så kom han och kramade en när man träffades. Han ställde alltid upp för sina vänner och om det innebar att han själv hamnade i trubbel tog han det . När man träffade Alexz så skrattade man alltid. Det kom alltid någon rolig kommentar. Han var alltid på gott humör och var en riktig glädjespridare. Aexzander älskade allt vad djur heter. Hästar ,hundar ,katter ,ja alla möjliga djur och han var lika snäll och omtänksam till djuren som till människor.. Om Alexz hade funnits kvar i livet så är jag övertygad att han bott på en stor gård med massor av djur när han blivit vuxen. När han var liten sa han alltid att han skulle det och hans mormor skulle bo med han . Flickor har alltid flockats runt honom. Inte konstigt för han hade så fina drag och han var otroligt söt. När han var liten så hade han så tjocka och långa ögonfransar som han verkligen kunde blinka med. Han brukade skoja med sin mamma att hon skulle få massor av barnbarn. Han var väldigt barnkär och busade och kramades gärna med dom . Han var en riktig lekfarbror. Även när det blev tungt och struligt för Alexz så var han den fina killen som han alltid varit. För oss som fick lära känna honom är det en gåva . En stor och värdefull gåva. Den 9 september så mörknade allt. Det som inte fick hända ,hände . Jag kommer aldrig kunna förstå varför detta skulle ske. Det finns inte ord som kan beskriva sorgen efter en sån fin människa. Tomrummet som han lämnade efter sig . inte bara för sin mamma , syskon ,familj och vänner utan för alla som fick lära känna honom. Det finns inget som kan läka det hål som han lämnade i många hjärtan. Det är ofattbart att man aldrig mer ska få höra Hej Gudmor ! Att man aldrig ska få en kram av den tonåring som han hann bli. Att jag aldrig ska få se han vuxen. När jag stod med Paula vid Alexz säng vid intensiven den hemska dagen ,då ingenting blev sig likt igen. Den kommer aldrig någonsin försvinna och jag kommer alltid komma i håg alla detaljer. Men det är inte det som jag kommer minnas . Jag kommer att minnas den söta ,glada blonda kille som alltid var en glädjespridare. Jag kommer fortsätta att ta fram alla underbara minnen av honom Alexzander du finns alltid i mitt hjärta Gudmor